Någon gång i mitten av det tjugoförsta århundradets första decennium hittade det amerikanska företaget OptiGen den mutation som ger cocker spaniel ögonsjukdomen PRA. Nu blev det möjligt att med en enkel blodtest ta reda på om de tilltänkta avelsdjuren hade anlag för den aktuella formen, som kallas prcd-PRA (prcd står för progressive rod-con degeneration och PRA för progressiv retinal atrofi). Testen hade funnits ett tag, i form av en s.k. markörtest, då man inte lyckats identifiera mutationen själv utan en annan gen som vanligen hängde ihop med den muterade genen. Redan på markörtesttiden testades ett antal cockrar. När så gentesten kom ökade antalet. Jag testade själv båda mina hundar våren 2007. Det var naturligtvis lite oroligt. Myrten var den första hunden i sin stamtavla som testades, medan Dharmas morfar var fri och pappa anlagsbärare. Men jag hade tur med lotteriet och båda blev fria för både prcd-PRA och den dödliga njursjukdomen FN som jag testade för samtidigt
När gentesten kom var vi många som ville att resultaten skulle kunna registreras hos SKK. Rasklubben inledde arbetet för att få detta gjort. Jag tror att det var årsmötet 2008 som det hela klubbades igenom. Men – en bieffekt fick det. Tidigare hade rasen haft krav på ögonlysning för registrering av valpar. Ögonintyget skulle inte vara äldre än ett år. Anledningen till kravet var att rasen hade bekämpningsprogram mot PRA. Cockerklubben valde nu att avsluta bekämpningsprogrammet och införa ett frivilligt program. Det blev alltså frivilligt att ögontesta sin hund över huvud taget. Själv är jag alltid för frivillighet och var nöjd med beslutet. Men nu, några år efteråt, börjar jag undra om jag var allt för naiv.
Exempel 1: Att göra sina DNA-testresultat officiella tycker jag är en självklarhet. Att resultaten finns i Hunddata är en trygghet för både uppfödaren och samarbetspartner, t.ex. valpköpare. För mig som uppfödare kan jag alltid hänvisa till Hunddata om jag någon gång skulle bli ifrågasatt och anklagas för att ha farit med osanning rörande mina hundars resultat. Genom den svenska modellen har en oberoende veterinär först konstaterat att den testade hunden har rätt identitet. Sedan skickar veterinären in provsvaret till SKK. På detta sätt kan vem som helst bilda sig en uppfattning om rasens status i just den här frågan utan att leta runt på en privata hemsidor. All information finns på Hunddata. Pålitligt och tryggt.
Därför förstår jag inte varför det ännu idag finns de som tycker att det är så hemskt att resultaten skall registreras i Hunddata utan vill att man istället skall lita på varandra. Är det inte skönt att slippa en del situationer när man måste ”lita” på folk? Att informationen finns tillgänglig för vem som helst? Skall inte en enskild valpköpare kunna ta sitt ansvar och kontrollera all tillgänglig hälsostatus utan att ha en massa kontakter i cockervärlden innan personen köper en valp? (Och naturligtvis säger inte tester allt, men det är dem jag diskuterar just nu.)
Exempel 2: När kravet på ögonlysning försvann uppmuntrades ändå till fortsatt ögonlysning av cocker spaniel. Det finns andra ögonsjukdomar än PRA, men för dessa fanns inget bekämpningsprogram. Eventuella fynd av katarakter m.m. var ”bonus”, det vi lyste för var för att hitta PRA. Att det finns annat bör alla veta, men ändå förekommer det att hundar som aldrig är ögonlysta används i avel. När det nu har visat sig finnas en annan form av PRA i alla fall hos jaktcocker är det här ganska oroande. Jag börjar (tyvärr) mer och mer fundera på om vi verkligen kan hantera ett frivilligt system.
Exempel 3: När jag var avelsråd i Cockerklubben blev jag flera gånger utskälld för att jag förklarade för arga uppfödare att kullen inte kunde få valpförmedling eftersom de aktuella testerna var gjorda efter parningen. Det fanns hur många omskrivningar som helst att jag var en idiot som framhärdade i att det här var policyn: testerna skulle vara gjorda före parning. Jag hade till den dag jag fick det första samtalet aldrig drömt om att det här var något som skulle vara kontroversiellt. Det är ju innan man parar man vill veta status… Men tydligen hade jag fel.
Och nu, åter till den här damen:
Letty hösten 2011. Foto av Henrik Johansson.
Letty är ögonlyst med geografisk RD. En sådan hund skall ej användas i avel enligt Cockerklubbens avelspolicy. Förmodligen är det ett brott mot SKK:s grundregler att göra det. Men anledningen till att vi nu vet det är att Henrik lät ögonlysa Letty. Det var första steget i den kartläggning av hälsostatusen som görs inför en möjlig avelskarriär (eller egentligen andra, Letty är född med FN-status eftersom hon är fri enligt arv). I det här fallet kom hunden inte igenom nålsögat. Hade man struntat i ögonlysningen kunde Lettys defekt, som kan vara ärftlig, resulterat i avkommor med nedsatt syn. Båda Lettys föräldrar är ögonlysta ua mer än en gång. Det finns ingen hund i hennes nära stamtavla med känd RD i någon form. Hon var inget ”riskfall”.
Alltså är fallet Letty ett solklart exempel på vikten av att ögonlysa och att göra det före en planerad parning. Letty har övergått i sin fodervärds ägo. Hon lever livet som hon alltid gjort. För säkerhets skulle skall hon lysas om i november. Då hoppas jag få klart hur det är med hennes egen syn. Det är bara ett öga som är drabbat, så jag är inte speciellt orolig. Men det är ju alltid bra att få direktinformation av ögonveterinären. Även om det inte blir några fler valpar ur den linjen här hemma (Lettys mamma Dharma drabbades ju av förmodat nackdiskbråck i vintras, så henne vågar jag inte para igen), vill jag ändå skaffa mig mer information.
